Tänk om båda i en relation kunde säga det som faktiskt känns inuti. Hela tiden. Kunde säga: ”Det känns såhär för mig just nu, hur känns det för dig?”
Otrohet handlar om svek. En överenskommelse som bryts, vare sig den var uttalad eller inte, någon som gör något man inte kan, ska eller får. Smärta.
Men vad får en person att vilja bryta en överenskommelse, finns det anledning och finns det vilja att prata om även den anledningen? Vilja att förstå från båda håll.
Tänk om båda i en relation kunde säga det som faktiskt känns inuti. Också mitt i smärtan, längtan och sorgen. Såhär blir det för mig när du gör som du gjort, hur blir det för dig?
Otrohet har fyra olika faser:
1. Förnekelsen / Lögnen
Var går relationens gränser? Var slutar det tillåtna och var börjar det förbjudna? När börjar förminskandet, förstorandet eller framhävandet av oskyldiga detaljer för att mörka vissa saker som skulle kunna misstolkas? Något som ännu inte är något, egentligen, men kanske skulle kunna bli något. Har otroheten redan börjat då? När den ene bedömer vad den andre klarar av att höra är det dags att tänka efter. Big time.
2.Upptäckten / Erkännandet
Ibland ramlar sanningen ner genom taket, utan förvarning. Ibland kan misstankar ha funnits under en kortare eller längre tid, men inte tillräckligt tydligt för att ta upp det eller konfrontera men absolut tillräckligt för att svärta ner glädjen och tona ner sexualiteten. En dag kommer något av någon anledning att krypa fram, vanligt är via ett oförsiktigt SMS eller en förklaring som inte håller. Berättelsen av det ingen vill höra eller se börjar ta form, startskottet för otrohetsresan har gått. Vanligtvis brukar det till en början oftast bara fragment eller delar av fragment som kommer fram i dagsljuset, ofta med informationens avsändare som förminskar och förändrar för att inte skada mottagaren. Trots att skadan redan är gjord.
3. Frågefasen / Förhöret
Hur kunde du? Hur länge har det pågått? Samma frågor om och om igen. Hur kunde du? Hur länge har det pågått? Är han eller hon bättre än jag? Samma frågor om och om igen, där det testas om svaren blir desamma som förra gången. Vad har egentligen hänt, vad är egentligen sant och vad är egentligen lögn? Vad gjorde ni? Var gjorde ni det? Hur gjorde ni det, och varför? Älskar du honom eller henne? Hur fan kunde du? Du skiter i mig! Variationer förekommer såklart men de allra flesta otrohetsaffärer jag möter på mina mottagningar har, innan de blivit erkända, föregåtts av såväl misstankar och oro som förnekande och lögner. Svek som rycker bort golvet, man faller. Skuld och skam för alla inblandade. På olika sätt. Svartsjuka, rädsla att bli avslöjad. Konstant oro, inte de bästa förutsättningar för att ha en förtroendefull relation eller att påbörja bygget av nytt förtroende igen. Skam och skuld, känslan är som om hela världen och allt man trodde på rasat.
4. Försoningen / Separationen
OM det ska bli en fortsättning finns inga alternativ, alla korten måste upp på bordet. Alla kort. Då menar jag även de kort som handlar om anledningen och förutsättningarna bakom otroheten som möjliggjorde att det som hände faktiskt hände. Eller inga kort alls. Bara stopp och slut. Tänk om båda kunde säga det som faktiskt känns inuti, hela tiden. Säga: ”Det känns såhär för mig just nu, hur känns det för dig?” Såklart finns många frågor som behöver svar för att överhuvudtaget uppleva någon form av ärlighet att försöka bygga upp ett förtroende kring igen, men det är bakom alla frågor som läkningen kan börja dw08cdm. I det onda. En läkning som faktiskt är möjlig om båda har mod och självinsikt nog att släppa taget om sitt eget ego.
Hur ogärna vi än vill så förekommer otrohet, på olika sätt för olika människor har olika tolkningar av vad otrohet är. Sex med en annan, hela vägen? Hångel? En kyss, eller kanske kan bara nära och förtroendefulla samtal med någon kan vara hotfullt? Jag tror att när den ene avgör vad den andra klarar av att höra är man snubblande nära gränsen för otrohet, oavsett vad det handlar om, såvida man inte har andra överenskommelser. För allt handlar om överenskommelser och gemensamma förhållningssätt till såväl glädjen som allvaret i livet. Jag tror att där bakom det hotfulla, det smärtsamma och hemska bor styrkan vi alla har i oss. Och det är av den man bygger starka och hållbara relationer. Relationer där man säger: ”Jag vill det här, vill du vara med?” På riktigt. Bakom sårbarheten bor styrkan.
